En tjock och lätt senil vän
Näe, det handlar inte om mig. Det handlar om vår vän Agnes. Familjens egensinniga, tjocka, glömska och diviga bonnkatt. Vi pratar med vår katt med ljus röst (människojamar) och hon jamar (kattpratar) som svar. Vår katt är lätt att förstå. Hennes kommunikation handlar bara om 3 saker. Mat, gå ut och att bli klappad/kliad. När hon pratar låter det likadant oavsett vilket av de 3 hon vill. Hon pratar lite mer ivrigt när hon vill ha mat. Övriga 2 behov (sova och gå på lådan sköter hon utan snack).
Vår katt är pratglad och börjar redan på morgonen med sitt "prat". Hon väntar/vaktar på att vi ska gå upp. Sedan snackar hon på tills vi serverat en rejäl portion högklassigt oxkött med sås. Därefter pratas det igen. Hon vill ut. När hon varit ute 4-5 minuter sitter hon vid vårt fönster och snackar för att få komma in. När hon blivit insläppt går hon direkt och äter. Efter en liten stund släpper vi ut henne (efter jamande). Sittande utanför fönstret på nytt och vill in igen. Vi ger henne mat och sen jamar hon och vill ut. Sådär håller det på. Ibland lite klapp och lite kli. Övrig tid sover hon.
Vår katt är riktigt fet (skönhetsfel säger matte). Vår katt är lätt senil.
Vår riktigt tjocka, lätt senila och pratglada katt gör husse lite bättre till mods och höjer hela familjens välbefinnande.
Ps. Katter är bättre än lyckopiller
